Kaos

Igår var jag och Salsa, Kia och Vilja på agilitykurs hela dagen.. kursen har ju gått på onsdagkvällar, men nu är det så mörkt, så vi får ta de sista gångerna på helgen istället. Inte mig emot, det blir inte så sent, och att träna i dagsljus är ju liksom lite lättare. Igår hade vi dessutom strålande väder hela tiden! Först var jag hur trött och seg som helst, kände mig stel och inte alls i form efter de här intensiva veckorna med praktik på psykiatrin. Vi har ju inte tränat nån agility heller direkt, så vi var lite ringrostiga både jag och Salsa tror jag.. inte synkade, och det kändes bara knas.. efter lunch så blev det dock bättre, och det var en riktigt trevlig stund, och vi fick till lite bra träning vi också. Den här säsongen har verkligen varit halvdan för min och Salsas del, men det blir så ibland.. ibland är det mycket som händer i livet och man hinner eller orkar inte riktigt med.. nästa säsong hoppas jag blir bättre, och jag ser fram emot att komma igång ordentligt igen till våren, och komma ut och tävla bättre än jag gjort i år.

Kanske kan bli nån träning inomhus i vinter om matte har lust?

Idag har jag och Ida varit ute på en rejäl promenad i blåsten vid havet med våra prussllar (ja Bliss är ju en Parson Russell, och Smulan är ju en Jack Russell, så prussllar kan det väl få heta). Vi har inte setts sen i augusti, men det kändes som att vi träffades häromveckan trots att det hänt så mycket.. hade ju massa att berätta om praktiken, jobb, hundarna osv…förlåt att jag babblade loss den här gången

Bliss agerade lite mistlur vid hundmötena, och eftersom vi gick på strandpromenaden den mesta av tiden så blev det en del sådana.. det dumma där är ju att det inte är lönt att vända tvärt heller (vilket är det som fungerar allra bäst) för då kommer ju hunden efter en och det blir ju inte bättre direkt.. så det var mest att gå förbi och hoppas att ingen trodde att jag hade ett elstackel på den stackars hunden… några trodde antagligen att jag höll på att bryta av hennes ben också.. för det är ungefär så det låter . Provade lite olika varianter, men det var svårt att avleda och bryta idag. well well.. nya tag och mer träning i liknande situationer så ska väl det gå. Det var en härlig promenad med bästa Ida och fina vovvarna. De är gulliga tillsammans, ganska lika, och de funkar jättebra tillsammans! Det är nåt särskilt med de där terrierna.. även om det blir en del gråa hår…

Knastofflorna

Min underbara lillterrier, min parson med ös under tassarna, min morgontrötta gosiga valpunge, får inte längre vara på dagis. Det har varit ledsamt och jobbigt att få det slutgiltiga beskedet eftersom det kom under en av de stressigaste veckorna jag haft på länge, och när jag dessutom har praktik på en låst psykiatriavdelning vilket är något av det mest känslomässigt påfrestande jag varit med om. Nu har jag tänkt igenom det hela ordentligt och tänker att det är deras förlust. Jag köper inte att de dömer ut henne fullständigt som att hon har nåt fel och att allt är så synd som de uttrycker sig.. det är synd att hon gör si, och synd att hon gör så.. det är de som inte klarar av att hantera henne, för jag har inga problem. Om hon tokar till det på promenaderna där så har hon det förmodligen bättre om hon inte är där. Så.. vi fasar ut det litegrann, och så får hon vara hemma sen.. vi löser det med att någon kommer hem och rastar mitt på dagen. Oscar blir antagligen sjukskriven ett bra tag här snart så då löser det sig smidigt nu iaf. Jag tror på Bliss och jag tror att hon kommer kunna bli riktigt bra på vad vi än hittar på!

Igår var vi i Halmstad och hade en riktigt mysig höstdag. Vi åkte ut i svampskogen och jag tog bara med mig Bliss som uppförde sig som en ängel. Lös hela tiden och höll sig mellan oss fyra som var ute.. inte en tillstymmelse till att vilja sticka, och kom direkt när jag ropade. Sprang, skrotade runt och hade det härligt. Hon är en fantastisk liten kompis! Häromdagen tränade vi lite agility och satan i gatan vad hon är härlig. Hon kommer bli livsfarlig på banan om jag får till det på ett bra sätt.

Ser också fram emot en Adesso-helg i slutet av oktober, där vi ska få träffa syskon och släktingar, och se på när Parsons gör det Parsons ska, dvs jaga grävling och räv.. det ska bli så jäkla skoj och jag hoppas att vi ska kunna försöka oss på sånt där längre fram också (inte för att jag nånsin kommer skjuta nåt djur, men det finns ju konstgryt ).

att ha en unghund är lite jobbigt.. att ha en unghund när man dessutom har två andra hundar är ytterligare lite mer jobbigt.. att denna unghund dessutom är av modell räcerbil blandat med tasmansk djävul är emellanåt lite mer än vad en stressad matte som pluggar sluttampen på sjuksköterskeutbildningen klarar av med mental hälsa i behåll. Det går ju att skoja om det, och det är väl det bästa att göra helt enkelt. Ett tag har det dock varit riktigt jobbigt, och jag har känt mig otillräcklig, inkompetent och som att jag tagit på mig för mycket som vanligt. Bliss har varit rastlös, otroligt reaktiv, tänder på två röda för allt möjligt konstigt osv. Hon har fortfarande varit mysig med oss och allt sånt, men ja.. hon har känts stressad emellanåt, och som att hon inte riktigt har fått det hon har behövt, även om jag inte har vetat vad jag ska ge henne för att hon ska bli nöjd heller…

igår när jag och Oscar gick med alla tre tillsammans pep hon nästan hela promenaden. Det märktes att det var mycket vilt i skogen och hon blev stressad av det eller vad man ska kalla det. Vi gick en ny promenad där vi måste gå en liten bit på stora vägen, vilket jag inte gillar eftersom där är en del trafik och där kör ofta lastbilar så man får gå ner i diket. Den sträckan går dessutom förbi en hästhage en liten bit, vilket Bliss reagerade på genom att börja skrika när en häst dök upp bakom en buske… sedan började hon vädra inåt skogen och mest troligt var det en älg där och hon fortsatte stressa.. jag var fullständigt på bristningsgränsen och var dessutom livrädd för att gå där eftersom det kom mötande bilar.. Oscar fick lyfta upp Bliss och så var vi framme där vi kunde gå ner på en liten grusväg på väg hem igen. Där går jag aldrig mer med Bliss innan jag vet att hon är lite mer stabil . Hur som helst kände jag väl att det inte fungerar att ha det så här längre..och nu var vi ändå båda som var ute med hundarna. Ofta går jag ju själv med alla tre, och det är nästan så jag drar mig för det ibland för det känns inte roligt.. bara hysteriskt, stökigt, okontrollerat, stressigt..

Nu idag är jag ledig hela dagen (eller hemma iaf, skolarbete finns alltid att göra), och kände mig otroligt opepp när det var dags för promenad nu på förmiddagen. Men så ryckte jag upp mig, laddade fickan med godis, tog fram klickern som alltid ligger i fickan men som jag inte använder så mycket längre och så gick vi ut. Kaoset började direkt när vi kom ner till vägen där det satt en katt en bit bort.. skrik och panik från Bliss sida och Salsa låste sig på den och stirrade (hon var ju tyst iaf). Jag blev stressad, vilket så uppenbart inte hjälper en terrier som är i taket, så jag påminde mig själv om att jag hade en klicker och godis och började jobba med Salsa som hängde på direkt.. vilket även gjorde att Bliss bröt och undrade varför jag klickade! kaos-situation typ löst. Sen fortsatte jag så under resten av promenaden.. istället för att fokusera på det som blir stressigt, det som blir fel, och det som blir jobbigt (oj vad lätt jag hamnar där), satsade jag på att hitta så mycket positivt som möjligt att klicka och belöna för.. och det blev massor! Jag blev lugn och fokuserad, och hundarna blev lugna och fokuserade! Det kanske är så att det mest är för mig egentligen.. att jag fick en uppgift där för att inte balla ur.. men det funkade ju kanon så att även hundarna fick en uppgift så de inte ballade ur! Det var en väldigt härlig, harmonisk promenad, och Bliss var lös bitvis (det är hon förvisso väldigt duktig på för det allra mesta), och sedan var det lugnt och fint förbi hästar osv. Det kändes som att jag hade återtagit lite kontroll, både över mig själv och över hundarna, och vi hittade ett samarbete igen! När vi nästan var hemma stannade en granne med bilen och vi pratade en bra stund.. inte ett ljud från någon av hundarna, de bara viftade på svansen och kikade in i bilen, för att sedan sätta sig och vänta på att jag skulle bli klar.

Det är så lätt att det blir fokus på det som är negativt.. och med tre hundar som alla är ganska aktiva och utåtagerande, och där framförallt stackars Bliss är väldigt superaktiv och har myror i både huvet och brallan just nu, så blir det en ond spiral där ingen mår bra. Nu känner jag att jag har vänt mitt tankemönster igen, så nu känns det roligt igen! Det här ska nog gå vägen! Agilityträning, spårträning och annat sånt skriver jag inte ens om i detta inlägg, för där är Bliss så klockren som hon alltid har varit.

så.. undrar om någon har orkat läsa mitt gnäll om hur det är att ha tre hundar just nu, men jag behövde väl skriva det också.. nu ska jag göra en lapp att ha på köksbordet där det står Kontroll, Klicker & Kool.. så jag inte glömmer bort det om en timma igen .

Som sagt.. på hösten gör jag höstiga saker.. som att göra en krans av rödlökar (hysteriskt jag vet, men det blev fint!)

Utsikten hemma en höstmorgon slår det mesta..

Bliss fick träffa morbror på en agilitytävling i Halmstad!

Svamp i stora lass, det finns massor den här hösten!

Fick en fin ljuslykta i fölsis av mina fina klasskompisar Sofia och Emelie..gör sig bra i höstmörkret..

 
Bliss har varit gullig som vanligt, och dessutom varit ute på långtur med hela flocken..

Jag och tjejerna firade 30 med lite överdimensionerad tilltuggsbuffé.. allt blev inte uppätet som tur var..

Det blev också fika på grandiosa Café Killeröd på Hallandsåsen….

… och stor skräck för den här barnleksaken upplevdes…

Förutom att äta stora mängder plock och drick en del vin badade vi tunna, spaade (har ingenting med varken spade eller Erik Saade att göra…), loppisfyndade i Båstad, åt gott, spelade spel, skrattade så vi fick ont i magen, åt goda frukostar, fotade massa osv osv. Älskar er mina fina!

Nu är det äntligen September och jag älskar det! Jag vet inte vad det är för melankoli-romantiker i mig som styr mig, men när det närmar sig hösten blir jag lugn, harmonisk och lycklig! Jag älskar skolstarterna, jag älskar att göra äppelpaj av äpplena i trädgården, älskar att gå och skrota i skogen och plocka svamp.. att göra dörrkransar.. att se höstblommorna i trädgården… den lite kyliga luften..färgerna.. sticka raggsockor.. Allt!!

Det har varit ganska regnigt hittills och det är ju lite tråkigt när man behöver vara ute, men nu är det nästan 20 grader och en härlig lite blekare höstsol! Har precis kommit in från en promenad med alla tjejerna, och de röjde rejält i terrängen, precis som det ska vara! Väl hemma fick Bliss träna lite slalomingångar och oj vad duktig hon är, fattar hur bra som helst. Annars har det inte hunnit bli så väldigt mycket träning senaste veckan. Jag och Salsa går ju på agilitykursen såklart, vilket går bra. Bliss har mest fått promenader och sådan aktivering, och vi har även varit ute i skogen och spårat/tränat uppletande då..

Jag har ju hunnit fylla år också… hela 30 år minsann, vilket känns otroligt bra måste jag säga.. känner mig väldigt tillfreds med allt just nu! På min födelsedag var jag först i skolan och sedan åkte vi ner till Halmstad, dit också min bror kom.. vi firade med god middag hos mamma, kanonmysigt. Jag fick örhängen av både Oscar, bror och mamma (bla från Eva Attling och Georg Jensen, så de var verkligen fina!), och ett nytt regnställ av mamma som jag hade önskat mig.. det var verkligen dags för ett nytt och nu kan jag äntligen slänga det gamla!

I lördags åkte jag och Oscar iväg helt själva (bara det en otrolig lyx, vovvarna no offens men) och checkade in på Arken Art garden spa som ligger på Hisingen i Göteborg. Detta var Oscars födelsedagspresent till mig, och det innehöll en övernattning, middag, frukost och spa lördag eftermiddag/kväll och söndag förmiddag! Det var så fantastiskt härligt, och ett så fint ställe! Spa;t (spaet spat..hur böjer man det liksom) var helt makalöst vackert och härligt! Det var inte särskilt mycket folk och det fanns så mycket olika källor, bassänger, bastus (återigen hur böjer man??), relax-ställen osv, så vi var själva hela tiden. Vi gled runt där i morgonrockar och badkläder och badade fötterna i härliga kar med salt med utsikt över havet med Vinga fyr vid horisonten, badade i varma källor med svalkande luft som strömmade in genom de stora fönstrena, låg i hängmattor ute på terassen i solen, satt i en alldeles lagom varm (dvs inte så varm) lavendelbastu, badade i regndusch med kallt och varmt vatten.. osv osv.. På lördagkvällen åt vi en av de godaste och mest välkomponerade middagar jag ätit, och vi satt där länge och väl och njöt av maten och vinet, utsikten och att vi bara var vi tillsammans . På söndagen blev det god frukostbuffé och sedan ett par timmar till i spa;t innan vi åkte hem igen. Vi behövde verkligen den här avkopplingen tillsammans och det var en perfekt present!

Skolan har ju börjat, och förra veckan hade vi då introduktion med lite föreläsningar och information inför alla hoppa-runt-placeringar nu i höst. I tisdags började jag min placering på akuten här i Varberg, och nu har jag varit med om en helt hysterisk kväll på ortopedakuten, där jag släppte att försöka ha koll efter typ fem minuter för det var ändå helt lönlöst, men där jag fick vara med om en hel del “spännande”, och så igår kväll som var väldigt lugnt, och där det gick att överblicka de patienter vi hade på kirurgsidan där jag var. Ikväll är det dags igen, och nästa vecka ska jag vara på observationsavdelningen, anestesi och operation… som sagt.. mycket hattigt blir det, och frågan är om man lär sig så hemskt mycket egentligen.. det är som ett förlängt studiebesök egentligen, där man kan göra vissa saker och mycket hänger man bara med på.. skoj är det iaf!